Alpaqualitysidan är uppe!

Vårt eget märke på produkter från våra djur är Alpaquality. Rätt snitsigt namn som min smarta man har kommit på. Och nu har vi äntligen en egen hemsida! Och såklart finns vi på facebook också.
Tanken med hemsidan är att den ska få en webshop där man kan beställa stickade produkter från vår gård. I sommar planerar vi också att eventuellt utöka verksamheten med en gårdsbutik. Vi märkte att efterfrågan fanns i somras när det stannade bilar vid hagen mest hela tiden. Ofta undrade besökarna var de kunde köpa våra produkter och det vore väl ett perfekt utflyktsmål med gårdsbutik med ullprodukter, alpackasafari och kanske en skvätt kaffe.

Det sägs ju att man ska sikta högt och om jag får lyfta blicken tills jag trillar baklänges så är det The Toft Alpaca Shop jag ser i vår gårds framtid. Kanske inte i lika stor skala som de men det jag beundrar är hur de har knutit ihop gården, djuren, ullen och produkterna på ett självklart sätt. Dessutom känns allting så modernt och rätt i tiden. Snygga kläder, smarta stick/virk-kits, workshops för att lära sig olika tekniker och dessutom "open farm" där man även kan få gå en promenad med ett djur och få prova på lantlivet.

Jag har nyligen tagit tag i djurens närkontakt-träning och min man sa att det märks. Det är som att de vill ha mer sa han när han hade varit i hagen strax efter mig. Jag och svärmor har klippt allas klor och jag har satt på grimma på alla utom Choko. Han verkar inte ha blivit så grimtränad som liten och vi har försummat det alldeles för mycket så det går lite trögt där. Senast så spottade han på grimman. Men han är lika trevlig och nyfiken för det. Han är den som mest verkar uppskatta när jag gnuggar honom bakom öronen och gungar honom lite från sida till sida. Tänk vilken liten plutt han var när han kom hit.

Nu väntar vi med spänning på leverans från Telespinn AS dit vi skickade ull för några månader sedan. Jag har haft tät mailkontakt med dem och de verkar kunna sitt jobb. Det kommer att bli tre kvaliteter på garnet; en babyalpaca som är en blandning av våra två föls första ull, en beige/vit från diverse djur och en mörkbrun/svart från våra djur med grövre ull. Jag längtar efter paketet och vi har blivit lovade att det kommer nu i veckan eller början på nästa.
Bilder på leveransen kommer så fort jag sett resultatet!

Singla en boll!

Jag är en handarbetsnörd av rang och blir så lycklig när jag stöter på nya tekniker. I går satt jag och tittade på en föreläsning om småbarnsmatematik (jag läser till förskollärare) och plötsligt visar min lärare en bild på en otroligt vacker boll som ser virkad ut. Hon pratar lite om den och berättar att den innehåller lindade tygtrasor och ullgarn och är en mycket gammal sorts leksak.
Jag blir superintresserad och släpper föreläsningen för att googla. "Virkade bollar" ger vansinnigt många resultat men inga bollar som liknar dem min lärare visade. Efter enträget sökande så hittar jag en bild på en boll som liknar det jag söker. Jag hamnar här och blir överlycklig! Fina bilder och en jättebra beskrivning på nämnda boll.
Skälet att jag inte hittade den först är att den är broderad med langettstygn och inte virkad. Den verkar hyfsat enkel att göra (gissar att det krävs träning för att den ska bli lika snygg som bilden) och man får dessutom användning av alla små garnstumpar som blir över när man stickar!  Jag återanvänder gärna garn och har sparat en hel påse med gamla stumpar eftersom det är så himla trist att behöva slänga det fina, fina alpackagarnet. Stumpar är också garn!



Bollar som kanske ska bli bollar?

Finbesök!

I söndags fick vi besök av en grupp från Svenska Blå Stjärnan. Föreningen är mycket intresserade av djur och Sörmlandsgruppen är tydligen särskilt inne på kossor. Men även får och häst är djur de vill lära sig mer om. De gör ofta studiebesök på gårdar och i våras tog de kontakt med mig för att boka in ett besök och öka på sina camelidkunskaper.
Vädret var kanonfint med kall luft och strålande solsken och jag började med att hälsa alla välkomna på gårdsplanen. Det blev snabbt en frågestorm och vi fortsatte då direkt till hagen. Jag fick en oändlig ström av frågor och tappade tråden både en och två gånger men eftersom gruppen var så oerhört intresserad så gick det fint ändå. Jag kände att guidetakterna från mina år på Julita Gård satt kvar.

Djuren skötte sig bra också. Kom och hälsade och var allmänt nyfikna. Galax fick bli visningsobjekt och bli lite klappad på. Jag minns att det i början av vår tid som alpackaägare kändes konstigt att djuren inte ville gosa och bli klappade och att det var väldigt svårt att låta bli. Jag upplevde det som att de var rädda för mig men nu vet jag att så inte är fallet. De har bara stor integritet och gillar inte kroppskontakt på samma sätt som vi. På det viset är alpackor helt annorlunda än andra husdjur som ex hästar eller katter. Jag kan ibland känna att de uppskattar att jag gnuggar lite bakom öronen eller gungar dem lite i sidled när jag hanterar dem men annars är de bekvämast när de står på armlängds avstånd.

Avslutningen på besöket blev en överraskning. Jag fick ett medlemskapi Blå Stjärnan! Och nästa år är jag inbjuden för att hålla en kurs i tovning på deras julfest/årsmöte. Bäst att börja öva på det då!

Hemligt projekt.

Detta är mitt hemliga projekt. Ska vara klart till jul är det tänkt. Jag kan avslöja att det handlar om 100% alpacka i alla fall! Jag har inte kommit så lågt men är hittills mycket nöjd med både garn och mönster.
Stickorna som syns på bilden är mina nya Knitpro rundstickor med utbytbara vajrar och stickor. Mycket fint och bra! Man byter helt enkelt ut tipparna på vajern när det behövs. I kitet fanns stickor från 3,5-8 mm och tre vajrar i olika längd. Kan verkligen rekommenderas!

Fina Figaro

Jag har ett tag tänkt på att presentera våra djur lite närmre med varsitt blogginlägg. Hoppsan finns det redan ett inlägg om och även om Galax. Jag har skrivit litegrann om Bessie och Lucia och nu tänkte jag gå vidare i raden av djur.

 

Det här är valacken Figaro.

Figaro kom till oss för ungefär ett år sen tillsammans med Bessie och Galax. Vi köpte dom från Ulf och Bitte Åberg på Langstorps Alpackor. Han köptes för att vi ville utöka vår flock först och främst men också som en jämnårig kompis till Choko som inte verkade få så mycket stimulans av att hänga med storebror Songo som är lite bekväm av sig. I köpet ingick hans babyull som klippts av på våren samma år som köpet. Figaro är alltså född sommaren 2010.
Han är en riktigt fin och söt alpacka som tagit Galax under sitt beskydd efter hans avvänjning som någon sorts storebror. Han gillar att busa och träningsfajtas gärna med Galax som en del av hans uppfostran.

I våras kastrerades Choko och Figaro. Malin från Flens distriksveterinärer hade aldrig gjort en kastering på en alpacka men assisterat vid en och även läst på en hel del. Vi fick intrycket av att hon var erfaren och lugn.
Vi tog Figaro först eftersom han verkade lite stressad och obekväm. Efter att sprutan med narkos hade getts så stod Figaro fortfarande upp. Vi försökte lägga honom men han spjärnade emot och vägrade somna. Både veterinären och vi hade läst på och visste att narkos är svårt på alpackor. Det är väldigt olika hur mycket man behöver ge för att de ska somna och självklart vill man inte ge en för stor, farlig dos. Efter en stund kunde vi lägga ner honom och han fick lokalbedövning vid operationsstället. Malin satte igång med operationen och allt gick fint. Hon sa att det var ungefär som att kastrera en schäfer. Den första sädesledaren klampade hon och knöt ihop för att det inte skulle blöda (det sitter ett pyttelitet blodkärl runt som annars kan blöda litegrann). Den andra sädesledaren gick av eftersom de är så tunna att det är svårt att se dem bland annan vävnad. I boken som vetrinärer använder (The Alpaca Compass) står att man inte behöver knyta sädesledarna. Antagligen är det för att blodkärlet där är så tunt att blodet levrar sig ganska fort. Det blödde inget just då men Figaro var på väg att vakna nu. Theodor och jag kämpade för att hålla honom när Malin hämtade en spruta till med narkos. Han fick en liten dos till och blev genast lugn igen. Han kände ju inget eftersom han var bedövad som tur var. Nu sydde hon snabbt ihop honom och lämnade ett litet dräneringshål i såret om det skulle komma mer blod. När vi släppte honom (man ger inte alpackor uppvakningsdrog) så ställde han sig upp och såg lite förvirrad ut. Vi tog in hö och vatten i fållan och han fick stå kvar. Det kom blod ur såret men inte några mängder.
Chokos kastrering gick väldigt bra. Han däckade direkt av narkosen och operationen gick fort och fint. Jag satt vid hans huvud och såg att han var på väg att vakna precis när Malin satte det sista stygnet. Han studsade upp som en gummiboll och var som vanligt.
Figaro däremot var inte alls som han brukar. Han ville lägga sig ner igen och ville varken äta eller dricka. Vi försökte resa honom men han var bara slapp. Malin stannade ett bra tag hos oss för att kolla hur han mådde. När hon åkte så bad hon oss att hålla henne uppdaterad på hur det gick med honom då han alltså hade ett öppet blodkärl i operationssåret och dessutom fått mer narkos än sin kompis.
Det började regna och Theodor försökte få in killarna i vindskyddet. Figaro var uppe och gick nu men verkade trött och förvirrad. Han gick bara ut i regnet hela tiden och ville inte äta eller dricka. Han fick en handduk på sig för att hålla sig varm i vätan. Vetrinärer och andra uppfödare kontaktades och rådfrågades och Malin ringde sin kollega Nils-Einar i Skåne som tar hand om Madeleine Kihlbergs alpackor bland annat. Han är mycket erfaren och klok och enligt honom så behövde vi kolla hur Figaros slemhinnor såg ut. De ska vara fint rosa för att visa att blodet är syresatt ordentligt. Figaros tandkött var mörkt. Det ska det inte vara!! Theodor gick till storasyster My och tittade på hennes tandkött. Det visade sig att det också är mörkt och att det tydligen är så på alpackor som har ljus ull och mörka ögon (de kan även vara "vita" eller rättare sagt rosa runt ögonen). Det enklaste är att titta på slemhinnorna i ögat men det var riktigt mörkt nu och svårt att se med ficklampa.
Alltså gick det inte att se hur han mådde ordentligt. Theodor var ute hela kvällen hos djuren för att hålla ett öga på hur det hela fortskred. Figaro ville inte resa sig och inte ens ha godis. Paniken började sprida sig men Theodor gav till sist Figaro vatten ur sin egen hand och hällde in i munnen på honom. Han sa sen att det var som att han vaknade när han fick vattnet i munnen. Han studsade upp på benen och traskade bort till höbalen och började äta.


Här leker Figaro herre på täppan i våras.

Vi kollade killarna ett bra tag in på natten och på morgonen var Figaro i stort sett som vanligt. Antagligen fick han en rejäl baksmälla av narkosen som ledde till att han hade svårt att komma igång efter uppvaknandet. Han var såpass stressad innan den första sprutan att den inte tog ordentligt. När han sen inte fick i sig någon näring eller vatten under dagen och kvällen blev han ännu tröttare och det blev en ond cirkel. Tur att Theodor är så påhittig, envis och tar så väl hand om våra djur.
Malin hölls underrättad under tillfrisknandet och Figaro blödde inget mer.
För oss blev det här ett lärtillfälle som vi kanske egentligen kunde varit utan. Vi är nya på alpackaområdet men lär oss något varje gång vi umgås med dem. Våra djur är friska men så klart måste man vara beredd att rycka ut när det blir problem.
Nästa gång det blir kastrering står Galax på tur. Då är det antagligen Kicki eller Karolina från Vetrinärstation Katrineholm som utför det. Malin ska rådfrågas innan och vi hoppas verkligen att vi slipper en sån här pärs igen!

Art yarn-projekt

 

 

Här är då mössan som är stickad av garnet The Storyteller från Weird and Twisted. Stickad på rundsticka med en ganska kort resår och lite häng bak. Den blev ganska stor men det är skönt att kunna stoppa in håret om man har en dålig hårdag. Mönstret finns bara i mitt huvud tyvärr så här blir det ingen länk.
Jag stickade ett par torgvantar också och har ändå ett litet nystan kvar. Jag valde att göra knappslån åt andra hållet då jag tycker att det ser "fel" ut när den ligger inåt. Knapparna hamnar då inåt men på originalet ligger de också inåt fast mer på ovansidan så mönstret var lite konstigt hur man än gör.

Närbilden här nedan tog jag för att visa det som spinnaren kallar angelina. Det är alltså den blå, glittriga randen strax ovanför det grå-svarta på den första bilden. Det är en tunn, superglittrig fiber som verkar var ungefär som änglahår. Det är inte bara en tunn tråd utan verkar klumpa sig lite här och där när det spinns in och det blir en fantastiskt cool, oregelbunden effekt. Det är så otroligt snyggt när det blandas med matchande färger och W&T använder det i flera garner i olika färger.

 

 

 

Här är en ännu mer närgången bild. Det glittriga spretar lite fint också och fångar ljuset väldigt läckert.

Jag föll för det här garnet eftersom färgställningen är något annorlunda. Grunden är blå med inslag av svart, grått, rött och lila. Garnet är tunt som ett sjalgarn men fungerade väldigt fint i en mössa också. 

Evighetsprojektet.

Det tar aldrig slut. Fabel-garn från Drops i tre snygga färgställningar. Ett maffigt och lätt mönster. Men bara räta maskor och förkortade varv som gör att det känns som att jag inte kommer någonstans. Såg i beskrivningen att det färdiga arbetet består av ca 50 rapporter. Jag räknade det jag åstadkommit hittills. Kom till 27. Suck. Och när jag är klar har jag ca 100 trådar att fästa eftersom jag såklart bestämde mig för ett "smart" randmönster. Men jag s k a bli klar någon gång och jag k o m m e r att använda den när den är färdig.
Synd bara att jag beställt alpackagarn (100%) från Toft i England till ett hemligt projekt som antagligen kommer att påbörjas så fort jag rivit upp emballaget.
Sjalen får nog vila ett tag.

Smarta strumpor.

Min mamma har stor del i att jag ens började sticka och hon inspirerar mig fortfarande. Hon har vid ett tillfälle gjort ett par raggsockor till min stora dotter som var lite speciella. De är stickade med vanliga strumpstickor men de saknar häl. Aviga och räta maskor bildar ett spiralmönster på strumpan och gör att man inte behöver ta på sig dem åt samma håll varje gång. Detta gör att de slits mindre och håller längre. Jag googlade fram ett mönster på såna strumpor här om dagen när jag var lite frusen om fötterna.
Lätt som en plätt är det och det går att ändra det lite som man vill också så att det passar garnet, svårighetsnivån och framförallt personen som ska ha dem.

Stickmaskinen är igång!

Här om kvällen tog jag mig i kragen och satte igång med den begagnade Bond-stickmaskinen. Maken har möblerat om i kontoret så nu får vi plats med ull och diverse tillbehör också.
Det var ganska lätt att sätta sig in i hur maskinen funkade och test-acrylgarnet blev snabbt en decimeter stickad halsduk. Sen körde det ihop sig lite. Maskor stickades inte och en del tappades. Det var trixigt att föra släden över nålarna också helt plötsligt och det blev mer svärord än nya maskor. Jag rättade till det som hade blivit fel och gav upp.
Snälla ullkännaren och alpackaägaren Sofia Leijon (Högalund Alpacka) skrev till mig att kortet i släden (som för nålarna upp och ner) kanske behövde vaxas och rekommenderade ett stearinljus. Jag hittade en bit vax i tillbehörspåsen igår och Hej så lätt det gick sen. Nu har jag satt igång med alpackagarnet och det blir grymt snyggt!

Ombetäckning part III

Idag har Leif från Kusipacha Alpacka varit här med hingstar igen. My avvisade sin kavaljer för andra gången så där är det ganska säkert att hon är dräktig. Hoppsan visste nog inte riktigt vad som hände och hur hon skulle bete sig när hon fick träffa Fire Chief. Men hon la sig inte ner utan gick i cirklar i fållan med hingsten efter sig så vi avbröt försöket med förhoppning att hennes beteende tyder på att det tog sig vid första försöket.
Både Lucia och Bessie la sig ner igen. Suck. Vi håller tummarna så hårt att de vitnar för att det blev något denna gång och undersöker samtidigt varför de inte blir dräktiga. För Bessies del kan det bero på att hennes förra fölning var ganska komplicerad och för Lucias del handlar det antagligen om att hon behöver behandlas på något sätt. Fina tanterna. Men både dom och hingstarna verkade nöjda.

Igår klippte min man vårt äppleträd och kvistarna fick förstås åka in i hagen till djuren. Songo gillade de goda bladen och Choko klev rakt in igenom rishögen. Det verkade klia skönt på honom.
Damerna hann med en dusch i värmen igår också. Tyvärr hade jag ingen kamera tillgänglig men jag kan garantera att de gillade det. Bessie har lärt de övriga att man kan lägga sig på själva munstycket för att få hela magen ordentligt genomblöt. Lucia avslutade spabehandlingen med att rulla runt i dammet så att även hennes vita partier blev svarta.

Sommarstickning

Sitter ute och stickar medan barnen leker. Kom på att det är så många projekt jag inte lagt upp bilder på än. Mina art yarn-grejer börjar bli färdiga och jag har gjort mössor, handledsvärmare och ett snyggt pannband i en ny teknik med vårt fina alpackagarn.
Känns dock som om sommaren äter min blogg. Tur att man kan uppdatera den här ute mitt i solen.
Just nu börjar ännu en ringsjal ta form på de största stickor jag äger, nr 10. Bara räta maskor fram och tillbaka som sen sys ihop längs kortsidan. Hepp! Choko står för garnet.

Bonntur och spinnkurs.

Titeln låter som en Stefan&Krister-fars men det är just dessa ord jag har upplevt innebörden av senaste veckan.

Min "ulltant" Carin som tidigare hjälpt oss att spinna vår alpackaull till superfint garn för hand ringde till mig och berättade att hon sett en gammal men oanvänd spinnrock bland sakerna som skulle säljas på en kommande loppis. Hon tyckte att jag skulle åka dit men jag hade tyvärr inte tid så vi försökte komma fram till ett bra sätt för mig att lägga bud och maxpris osv. Det var lite krångel och hon lovade att hon skulle kolla med en annan spinnerska om rocken ens var något att ha.
Dagen därpå ringde hon tillbaka och sa att jag nog skulle glömma loppisrocken, det var fler intresserade och det var en väldigt enkel variant. Däremot hade den andra spinnardamen en gammal Ashfordrock som stått på en vind men som är fullt fungerande och fin som jag kunde få. FÅ!!! Hon gillade tydligen tanken på att det finns en yngre generation som intresserar sig för hantverk så hon ville väl uppmuntra mig genom att ge mig rocken gratis.

Vi hade en avtalad tid för spinnkurs hemma hos mig så hon tog helt enkelt med rocken hit och den är kanonfin!

Här är då den gamla Ashford:en. Inga fel förutom att navet har släppt lite och skulle behöva limmas eller nåt. Den har ännu inget namn.

Jag fick öva med ett färdigt bomullsgarn först bara för att få in känsla för att mata in garnet och trampa samtidigt. Tyckte att det kändes superlätt så vi gick över till riktig ull. Hej vad jag bedrog mig. Det visade sig vara stört omöjligt att veta vilken hand som gjorde vad och när jag sen skulle trampa också samtidigt så blev det kaos.
Jag fick prova lite på den spinnrock som vårt garn är spunnet på. Det gick lite lättare och jag fick ihop en liten garnboll. Carin, som vår underbara ullexpert heter, sa att i början blir det "sytråd och lovikka" innan man lärt sig hur man ska hålla och hur fort man ska mata.
Jag har helt nyvunnen respekt för hennes hantverk. Det är inte alls lätt!

Mitt allra första försök till garn! Låt inte den tunna tråden bedra er, Carin drog runt hjulet så jag kunde koncentrera mig på att mata in ull istället för att trampa.

Jag provade igår igen och jag vet nu vad jag gör för fel. Jag håller stenhårt i ullen och löst med den hand som ska mata in i själva hålet. Resultatet blir att hela tråden blir jättetvinnad och till slut blir det bara en enda stor rul (väldigt, väldigt sörmländskt uttryck) av hela den fint kardade ullen. Jag har dessutom svårt att få igång hjulet. Då måste jag ju släppa tråden och det är då det blir fel.

Suck. Måste byta hjärnhalvor tror jag. Eller händer. Helena, som också var med på kursen gör tvärtom med sina händer, trots att hon också är högerhänt. Hon håller med höger och matar med vänster. Kanske ska prova det då men då blir det väl fel åt andra hållet...

Betäckning.

I tisdags kom Leif från Kusipacha Alpacka med två fina hingstar till oss. Den ena heter Fire Chief och den andra Centaurus. Båda är från Australien och riktigt tjusiga. Bilderna har jag lånat från kusipaco.com

Ambersun Centaurus

Ambersun Fire Chief

Vid besöket var hingstarna nyklippta så på bilderna nedan ser de inte riktigt lika ståtliga ut men de är ändå väldigt fina tycker jag. Under betäckningen så "sjunger" hingsten för stoet. Jag hade aldrig hört ljudet förut då detta var första gången jag såg en alpackabetäckning. Jag har svårt att förklara det för det låter inte som något annat ljud jag hört men det är frustanden, ett nästan gnäggande läte och lite åt det morrande hållet. Utan uppehåll. I tjugo minuter. Mycket, mycket intressant upplevelse.


Lucia och Bessie fick träffa Fire Chief.

My och Centaurus som jag hoppas resulterar i ett guldfärgat föl.

Det tråkiga med denna dag var att vi fick veta att Bessie inte är dräktig. Om hon hade varit det så hade hon spottat Fire Chief i plytet, hur tjusig stamtavla han än har. Men så var alltså inte fallet. Vi hoppas istället på tre småttingar i hagen nästa år.

Under besöket så pratade vi såklart en massa om djur och ull med Leif som är en otroligt driftig man som vill att så många som möjligt ska få se och bli medvetna om vilket underbart djur alpackan är och hur intressant och användbar deras ull är. Jag fick en present i form av ett sittunderlag som är tovat av alpackaull med en väldigt fin applikation på som är ritad av en kanadensisk indian. Leif berättade också om en fantastisk hemsida där de säljer alpackagarn, beskrivningar och böcker. Jag blev otroligt inspirerad och satte genast igång med ett nytt projekt. Mössa i tjockt garn med lite häng.

Så nu är det bara att vänta. Om ungefär två veckor så kommer hingstarna tillbaka och de får då träffa stona igen. Spottar stona så är de dräktiga. Annars gör vi ett nytt försök. Alla tummar hålls!



Klippning!

Torsdagen den tredje maj så kom då klipparna hit. Eller de kom mitt i natten med sin husvagn. De hade halkat efter i schemat och höll på med klippning på annat håll till sena timmen.
Klockan sju på morgonen var min man ute och fixade i hagen. Strax därefter anlände tre alpackadamer med ägare som också skulle klippas. Från Nyköpingstrakten kom dessutom tre hingstar/valackar.
Jag var lite orolig för hur våra föl skulle reagera på klippningen men allt gick mycket smidigt tack vare erfarna klippare.

Choco före klippningen.

Choco efter klippningen.

Nu har vi en hel massa ull som står och väntar på att få spinnas. Dels har vi hjälp av en bekant som spinner åt oss på spinnrock och så har vi fått nys om en minispinneri i Västergötland som heter Ull i Väst som vi ska skicka ull till. Väntetiden är förstås lång men det verkar lovande så vi vill prova.

Stickandet går också framåt förstås och just nu är jag mitt uppe i en babymössa av Figaros babyull. Alpacka är verkligen perfekt till de minsta eftersom det varken kliar eller sticks och håller varmt utan att de svettas.

Mössan är strax klar så snart kommer en bild på den också.

Tips på bra butik.

Har inte kommit så värst långt...

Jag startade ett längre stickprojekt när jag var nyopererad. Det ska bli en halvrund sjal med fin virkad kant när den är färdig. Jag hade ju en hel massa Fabelgarn i smånystan som jag varvar och försöker få ihop till en snygg färgkombination men jag ville ha den mer lila än brun så därför beställde jag mer av det garnet från www.garnstudio.com. När man beställer från deras hemsida så skickas ordern till någon av butikerna som de samarbetar med. Tidigare har jag fått garn från Yll och Tyll i Uppsala men denna gång blev det istället Deisy Design i Göteborg. Jag blev riktigt imponerad av deras fantastiska service (snabb leverans och trevligt brev med en massa intressanta tips och info) och deras otroliga utbud. De har hela (HELA!) Drops-sortimentet inklusive tillbehör, stickor och kataloger. Dessutom har de en hel radda av andra roliga garner och mönster och de fixar stickcaféer ibland. På hemsidan kan man gå in på deras roliga och peppande blogg där de dels visar butiken men också berättar nyheter och visar upp alster. Det finns gratis mönster och väldigt mycket bra tips också.
En mycket intressant del i deras sortiment är deras egna mönster. Jag fastnade såklart för tröjorna med runor och hällristningsmotiv men de har även den svenska varianten på lusekoftan med dalahästar :)

Jag såg en tröja i ett av deras blogginlägg (den som är längst ner till höger) med "tappade maskor" som gör att plagget blir väldigt luftigt och hänger snyggt och kollade upp mönstret. När jag såg att man var tvungen att byta färg typ var tredje varv så blev jag lite trött och lat. Mönsterstickning kan vara kul men att bara byta färg hela tiden för att få ränder är trist och dessutom finns det härliga garner som randar sig själva (t. ex. mitt älskade Fabel!). Antagligen kommer det att vara ungefär 300 trådar att fästa när tröjan är färdigstickad och känner jag mig själv rätt så bli inte det av... Men eftersom nu servicen var så god på detta stället så mailade jag dem och frågade om de hade någon lösning på mitt problem. Kan man göra en liknande tröja i ett självrandande garn och vad passar då?
Jag fick svar alldeles nyss. Och vilket svar! Linda i butiken hade inte mindre än fyra alternativ som svar på min fråga! Hon förstod verkligen min ängest över trådfästandet :) Så nu kommer jag antagligen att beställa det underbara garnet Noro Sekku i en somrig färgställning och också Cotton Viscose från Drops i en passande basfärg. Sen stickar jag tröjan med en tråd av varje garnkvalitet och får på så vis en randig tröja med tungt fall i riktiga godisfärger precis som på deras bild!
Tack snälla Deisy Design för ert fantastiska kundbemötande!

Nu när jag sitter och funderar så kommer idén med ett stickcafé i Katrineholm. Varför finns inte det redan? Vi är många som handarbetar, det vet jag för det finns i alla fall tre syjuntor som jag vet om som träffas hyfsat regelbundet hemma hos varandra. Hojta ni som är intresserade! Vi kan ju få med ännu fler om vi anordnar detta på ett café för allmänheten :)

Handikappad handarbetar.

Förra tisdagen opererades jag för hallux valgus. De tjusiga orden står för en hemskt ful knöl på utsidan av stortån som gör att nämnda tå börjar peka mot nästa tå när knölen växer. Jag har haft ont i båda fötterna sen puberteten och det har bara blivit värre med åren.
Efter operationen fick jag ett gips och blev tillsagd att sitta stilla ganska mycket. Detta har lett till att jag har haft massor med tid till att sticka. Jag började med att slutföra några gamla projekt. Alpackatofflor och mössa med tillhörande vantar av Weird and Twisteds art yarn är klara och bilder kommer snart.
Sen inventerade jag bland mina garner. Det börjar bli en hel del snuttar och smånystan nu och jag vill gärna använda allt jag har så först stickade jag ett pannband. Det blev färgglatt och fint! Tänkte anpassa mönstret lite och sticka liknande till tjejerna.

Knäpps med en knapp i nacken och pryder vilket hår som helst!

Jag hittade en hel påse med Drops Fabel-garn också. Bara smånystan förstås. Jag gillar verkligen det garnet och har köpt det i en massa olika färger. På www.garnstudio.com hittade jag mönstret till en cape eller sjal med förkortade varv som verkligen gör det här garnet rättvisa. Jag blandar färgerna hej vilt i mönstret för att få ett kul och användbart resultat.
Men så kom min man in och frågade om jag hade några babymössor av egen ull kvar. Grannarna som fått barnbarn var intresserade. Tyvärr hade jag ingen kvar men jag satte förstås igång direkt med en ny mössa. Kollade lite inspiration på garnstudio men ändrade och hittade på själv så att det blev som jag ville.
Det blev två mössor och jag är mycket nöjd med resultatet. Olivia har fått vara modell och den helrandiga passar henne bra. Den med hjärtat (det liknar tyvärr en spindel mer än ett hjärta...) är lite mindre och passar kanske en bäbis runt halvåret eller lite större.
Vi får se vilken som passar så sparar jag den överblivna till andra spekulanter.



Varmt och gott till småttingar!

Nu ska jag fortsätta med Fabelsjalen!

Underbara weird and twisted!

Igår kväll fick jag ett väldigt trevligt mail från Weird i spinnarduon Weird and Twisted. Läsare av bloggen minns kanske att jag köpte fantastiskt art yarn från dom för ett tag sen. Det var ju dessutom så att det var just min kontakt med Weird som fick mig att starta den här bloggen. Hon skrev att hon nu har gjort ett inlägg om min blogg  som du kan läsa här. Kanske kommer du från deras blogg och har aldrig läst min förut? Välkommen! Och tack snälla Weird för att jag får bli omnämnd i er blogg! (Hoppas att google translate förstår det ;)) Jag känner mig hedrad!

Figaros ull var smutsig men blev fin som tovad.

Idag har jag för första gången provat att tova alpackaull. Det var hur lätt som helst! Jag läste inte på innan utan tog bara lite varmvatten i en plastbytta, lite gulsåpa och hävde ner ullen. Ungefär som vi gjorde på mellanstadiets slöjdlektioner vill jag minnas. Förstod fort att det går åt mycket ull när man tovar. Jag gjorde en liten platta som ska bli en ram till ett skolprojekt som handlar om teknik och naturmaterial. Meningen är att jag ska klippa ut ett hål i mitten så att ullen ramar in en bild. Jag tänkte att femåringen ska få rita en alpacka att sätta in i mitten och de små bollarna ska bli någon form av dekoration. När man tänker på teknik så kommer ofta elektriska prylar eller stora byggnationer först men den som någon gång stickat en tröja eller virkat en sjal kan nog gå i god för att det är mycket teknik, logik och matematik för att få arbetet att bli som man vill.

Här kommer en bild på mitt pågående projekt. En mössa av garnet The Storyteller från Weird and Twisted. Jag skulle egentligen göra ett fint hålmönster på hela mössan men efter några försök att hålla en massa olika maskor i huvudet samtidigt som jag pratade med femåringen och underhöll ettochetthalvt-åringen så gav jag upp. Jag behöver nog lugn och ro för att förstå mig på en sån beskrivning. Det fick bli slätstickning. Garnet blir superläckert när man stickar med det! Det glittrar lite av det som Weird kallar "angelina" som jag tror är någon sorts glittertråd och det blir mjuka övergångar mellan lila, blått och svart med röda stänk här och var. Blir det något över så gör jag nog en rosett och syr fast på sidan. Eller en virkad blomma kanske.

Nu kliar det i fingrarna så jag tror jag blir galen! Jag vill verkligen ha kardor och en spinnrock nu så att jag kan sätta igång och lära mig att spinna. Det vore så bra att kunna göra det själv då vår bekant som spinner åt oss inte har så mycket tid till det och det dessutom kommer att bli väldigt mycket ull  när vi klipper djuren i vår. Åtta högar på ungefär 1,5 kg styck! Jag längtar och önskar att jag hade all tid i världen över för ullen. En fin stickmaskin har vi införskaffat också så nu gäller det att ha garn till den i höst! Måste lära mig hur den fungerar först bara.

Jag gillar lyckliga slut.

I slutet på sommaren var jag i Hörby på kurs i alpackahantering hos Ulf och Bitte Åberg. Vi hade funderat en tag på att utöka vår flock eftersom vi hade separerat stona från unghingsten och valacken. Killarna var nu plötsligt bara två stycken i en stor hage och det kändes lite ensamt. Alpackaflockar ska gärna ha många individer. Djuren mår bäst av det. Alpackan är ett flock- och flyktdjur och de behöver vara flera som håller utkik efter eventuella rovdjur, annars blir de lätt stressade och mår inte bra. Vi visste att Ulf och Bitte hade flera djur till försäljning och jag fick chans att bekanta mig med några av dom. Vi ville alltså köpa en unghingst eller en valack och jag blev rekommenderad Figaro som dessutom är lillebror till vår My.
Han visade sig vara jättetrevlig med fin ull och hade dessutom samma snygga färg som sin syster vilket ger ett ljusbeige-melerat garn som jag verkligen gillar.
När vi skulle öva på våra nya kunskaper så gick vi genom stohagen. Där fanns flera nya föl och ett av dom verkade nästan helt orädd och kom fram för att kolla vilka vi var. När dom där stora, svarta ögonen och den där söta lilla nosen riktades mot mig så blev jag kär. Det låter kanske konstigt men jag föll som en fura för hingstfölet Galax. Jag slog genast bort de där känslorna och försökte vara förnuftig. Vi skulle ju ha en kompis till killarna för i stort sett omgående leverans och Galax diade ju fortfarande! Det skulle ta hela vintern innan han kunde skiljas från sin mor och få flytta till oss. Nej, det gick inte.

Vi var ute i hagen flera gånger och jag kelade en hel del med den där charmknutten och hade svårt att gå därifrån när jag skulle hem. Han var så tuff, pigg, snygg och vilken otrolig ull!
När jag kom hem så diskuterade vi lite runt nyförvärv och bestämde oss för att köpa Figaro. Han är lika gammal som vår Choko så det blir en bra kompis för honom som annars bara har storebror Songo som inte är så lekfull utan mest vill ligga och käka hö.

Efter någon vecka eller så berättade min man att Bitte och Ulf hade hört av sig. De hade sett hur förtjust jag blev i Galax och de hade ett förslag: Vi fick gärna köpa Figaro, han kommer att passa fint hos oss. Men de var även beredda att sälja Galax tillsammans med sin mamma, Bessie. Hon verkar betyda mycket för Bitte eftersom detta sto är född i alpackornas ursprungsmiljö Anderna. Hon har ingen stamtavla utan är född och uppvuxen i en stor flock som går i bergen. Sedan blev hon såld till Österrike (om jag inte minns fel) och därifrån kom hon till Sverige och Madeleine Kihlberg. Därifrån köpte sen Bitte och Ulf henne. Hon har alltså varit med om mycket, rest en hel del och är lite misstänksam och avvaktande mot människor men också väldigt lugn och en bra mamma.
Det kändes väldigt fint att få det förtroendet att få köpa Bessie med föl och vi tänkte ett tag men kunde inte säga nej utan slog till.
Jag var så otroligt glad den dagen de kom allihop! Och särskilt Lucia, vårt ledarsto i hagen, tog emot de nyanlända på ett mycket bättre sätt än vad jag kunnat tro.

Så här såg Galax ut första gången vi sågs. Fattar ni att jag blev kär?

Här är Figaro i Hörby med de andra killarna som vi tränade på.

Och här är Galax hemma hos oss tidig vinter. Nu är han ännu ulligare.

Just nu håller min man på att försöka avvänja Galax från sin mor. Det är inte helt lätt även om Bessie gjort grovjobbet. Han får inte dia längre (utom i sällsynta fall) men han är kvar i samma hage och börjar nu bli så stor att det är dags att flytta hemifrån. Inte längre bort än till grannhagen men det är jobbigt att se mamma på andra sidan stängslet tycker Galax. Så när han första gången blev förflyttad till grabbarna hoppade han helt sonika "hem" igen.
Nu försöker vi en ny taktik: Galax får följa med in i killhagen och hälsa på korta stunder. Han kan nosa lite på sina nya kompisar och när han börjar bli nervös så får han gå hem till mamma igen. Senaste nytt är också att vår valack Songo fick gå ett tag i tjejhagen för att Galax och han ska lära känna varandra innan flytten. Hoppas att det fungerar för Bessie har förhoppningsvis ett nytt föl i magen och när det kommer så vill hon nog inte ha Galax svansande efter sig.

Hursomhelst så blir jag alltid lite extra glad när jag tittar ut i hagen och ser det där rödbruna yrvädret. Han kommet alltid att vara speciell och jag längtar så mycket tills jag får sätta tänderna (eller snarare händerna) i hans ull. Nu måste jag lära mig spinna!

Årsmöte med Svenska alpackaföreningen och historien om Hoppsan.

I lördags styrde jag och svärmor kosan mot Marieborgs kursgård utanför Norrköping. Vi var ett 30-tal medlemmar som kommit till årsmötet. Besök gärna hemsidan!
Dagen började med fika och sen drog mötet igång. Vi var så effektiva att vi blev klara lite tidigare än beräknat. När lunchen var uppäten (superfin laxgratäng) så anlände vår föreläsare Karin Mueller. Hon är från Tyskland men bor och arbetar i Storbritanniens som lama- och alpackaveterinär. Hon höll ett mycket intressant föredrag om dräktighet, fölning och fölets första dagar. I ungefär 80% av fallen så behöver man som alpackaägare inte göra någonting mer än övervaka. Men om något skulle gå snett så har vi nu lärt oss hur man går till väga. I alla fall kan vi hjälpa till lite tills veterinären kommer.

Den första fölning här på vår egen gård hann vi inte ens se tyvärr. My kom till oss på vintern och var eventuellt dräktig fick vi veta. Hon hade smitit in till killarna när hon bara var ett år men Ulf och Bitte Åberg som sålde My till oss var inte säkra om något hänt. Hon borde alltså få sitt föl i mitten på augusti.
En morgon i juni två veckor efter klippningen (där de som klippte konstaterade att My hade vaxproppar i juvret och alltså hade ett föl i magen) upptäckte svärmor att My var blodig där bak och de andra djuren betedde sig underligt. Choko som bara var ett år då försökte betäcka My. Ett missfall tänkte vi och Theodor gick ut i hagen för att ta isär djuren och lugna dem. Han snubblade då bokstavligen över en liten ljus klump som låg en bit bort från mamman. Tillsammans lyckades svärmor och min man få igång fölet och se till att My förstod att det var hennes och att hon nu behövde hjälpa fölet att dia. När hon väl luktat på den lilla så verkade polletten trilla ner och hon började göra precis det hon skulle.
Vi var helt övertygade om att den lilla var alldeles för tidigt född och jag ringde runt till veterinärer och fick som svar att fölet inte borde överlevt om det var fött två och en halv månad för tidigt. Vi ringde paret Åberg och de förstod inte heller hur det hela hade gått till. Fölet var kanske lite litet men hade alla tänder och öron som stod rakt upp. Lite medtagen men pigg och frisk. Senare så hittade Bitte en anteckning om att My hade varit inne i hingsthagen vid ett tidigare tillfälle men att hingsten Benjamin då varit uppe på henne högst en minut så Bitte trodde absolut inte att hon hade blivit dräktig av den lilla kärleksstunden.
Vi döpte henne till Hoppsan eftersom det var ungefär så det kändes den dagen.

Hoppsan ca 1 dag gammal.

Nu är den här lilla tjejen stor och har en helt fantastisk ull. Hon är lite ljusare än sin mor nu och delar man på ullen på ryggen så ser den nästan rosa ut. Jag tror att den rätta benämningen är Light Fawn, men jag lär mig fortfarande och är inte säker.

Väl hemkommen från årsmötet med tillhörande middag så kunde jag inte låta bli att packa upp säcken med ull jag fick av Madeleine Kihlberg (http://www.kusipaco.com/). Där hittade jag tre papperskassar med ull från djur som har helt fantastisk ull.

"Världsklass" sa Madeleine och jag förstår vad hon menar. Ullen är som spindelväv! Så tunna fibrer men så tätt mellan dom att det inte går att urskilja dem en och en. Det glänser när man drar den mellan fingrarna och den är fint, fint krusig. Jag är otroligt sugen på att lära mig spinna nu. Det är dags att leta reda på en spinnrock i någons gömmor och gå en kurs. Då behöver inte ens ullen lämna gården när den går från djur till garn och blir en färdig produkt. Hörde jag lokalproducerat?

Ett art yarn-projekt klart.

Mina egna projekt verkar ofta resultera i plagg som kan användas på flera sätt. Den här är egentligen tänkt som en skorstenskrage. Men dubbelvikt så blev den ett pannband som värmer öronen och piffar upp stilen på en och samma gång!
Nu vill jag gärna sätta tänderna (stickorna) i nästa härva. Hade ju tänkt att det gröna skulle bli en trekantssjal men det räcker nog inte till det. En mössa kanske? Eller en huva? En sjal med huva har jag sett mönster på på www.garnstudio.com Det vore ju något, men räcker garnet? Det är drygt 100g så vi får väl se. Återkommer...

God morgon!

Snygga Figaro följde mig mycket nära när jag mockade idag. Efter ett tag kom jag på att jag stoppade handen i fickan med jämna mellanrum för att kolla att telefonen inte trillade ut. Uppmärksamma som alpackor är så såg han det och trodde såklart att det var godis i min ficka.
Han såg så besviken ut att jag kände mig tvungen att hämta lite gott.

Behöver jag tillägga att han blev glad?

Visitkort!

Nu har mina fina visitkort kommit och visst blev de snygga?! Perfekt att slänga fram så fort någon undrar om ullen, djuren eller stickningen. Bilden har min man tagit och det är My till höger och Galax till vänster som fick vara fotomodeller och ansiktena utåt.

Armvärmarna är klara.

Det här är det första egna mönstret jag konstruerar som resulterar i något som blev nästan exakt som jag tänkte mig. Det enda jag skulle kunna ändra är resåren upptill. Den blev lite bubblig liksom. Kanske ska man göra längre resår? Eller inte alls? Kanske ett avigt varv som första, så att det inte rullar sig, skulle funka.
De kommer att vara jättebra när jag sitter vid datorn och skriver skolarbeten (eller bloggar!) och det är lite kyligt.
Som synes på första bilden så tyckte stora dottern att de funkade bra som fotvärmare också :)
Garnet heter Fabel och är från Drops. Jag använde stickor 3 men jag stickar ganska hårt av någon anledning så egentligen är det nog 2,5 man ska använda.

Det blev en 3i1!

Det här är ett av mina första försök till frihandsstickning. Jag har köpt ett väldigt fint, tunt, melerat brunt garn med paljetter som jag har blandat med eget garn från Choco (Han är den bruna på nedersta bilden). Hans garn blir chokladbrunt med en fin röd ton. Jag testade alltså stickfastheten med en tråd av varje på stickor nr 9. Sen mätte jag hur bred "tub" jag ville ha och satte igång. Egentligen ville jag göra en lång halsduk som jag sen skulle sy ihop till en ring som går att lägga dubbel runt halsen. Men arbetet blev bredare än jag tänkt (att det ska vara så svårt att mäta rätt!) så jag gjorde som en lös skorstenskrage och stickade ihop sidorna. När jag provade den så upptäckte jag att den gick att dra ner över axlarna. Skönt och snyggt! Jag upptäckte att det går att lägga den två varv runt halsen också faktiskt så 4i1 kanske är mer rätt!

Här kommer mer bilder på kragen/sjalen/axelvärmaren:



Så här kan man ha den utanpå en jacka kanske.



Eller över huvudet.



Choco och Songo i somras. Inte så väldigt mycket ull än.

Igår satte jag igång med ett par underarmsvärmare i melerat ullgarn. Fabel heter det och jag har köpt det från garnstudio.com. Det här garnet var jag helt galen i för ungefär ett år sen och vi har både strumpor, tröjor och sjalar stickade i det. Bilder på det kommer en annan dag!

Dagens boktips

Fick hem den här boken "Mjuka strumpor, varma tår" av Anna Tillman igår och den var ju bättre än vad jag trodde när jag beställde den! Det finns många olika, roliga strumpor till både små och stora, det var lätt att förstå beskrivningarna och dessutom fanns det en massa tips. Det står om olika hälar och tår och dessutom finns det svårare grejer som Fair Isle-sockor och vändbara mönsterstickade raggisar. Just nu har jag inte tid att börja med strumpor, men jag hoppas att det finns flera par från denna bok hemma hos oss nästa vinter.

Gårdagens inköp och pågående projekt.

Här kommer bilder på mina fina garner som jag beställde från Weird and Twisted.

Detta gröna garn har inslag av lila (mina favoritfärger) och har uggleberlocker, pärlor och organza. Det innehåller meroniull, tussahsilke och guldtråd. Jag föll för utseendet och att det händer så mycket i garnet. Dessutom älskar jag ugglor. Av det här blir det nog en snood, alltså en halsduk som är en cirkel som man lägger två gånger runt halsen och kan dra upp på huvudet.

 Detta garn heter Dark Secrets och innehåller merino- och alpackaull och silke. Det är dekorerat med svarta pärlor, silvernycklar och röda silkeband. Läckert va? Det här kommer nog att bli en bolero eller "självärmare" som mormor kallade det. Förhoppningsvis långärmad. Jag tänkte använda tjocka stickor för att få ut det mesta av garnet.

 Det här garnet heter The storyteller. Och jag tyckte att färgkombinationen var riktigt spännande. Lila, blå, röd och svart är färger som jag aldrig sett tillsammans i ett melerat garn. Ull, silke, linne och glittertråd finns i detta garn och vad det ska resultera i vet jag inte än. Kanske något till mina döttrar? Varsin matchande mössa exempelvis om det räcker så långt.

Jag längtar efter paketet och de skulle visst skicka det från Tyskland idag så jag hoppas att det kommer nästa vecka. Tills dess fortsätter jag på mitt nuvarande projekt: makens vantar av eget garn som för övrigt spinns av en pensionerad dam som jag kom i kontakt med genom en kompis.

Killen som är upphov till garnet heter Songo och ser ut så här:

Han är en riktig raring med mycket karaktär och egen personlighet. Han kommer gärna fram och blåser en i ansiktet eller nacken som en liten hälsning.

Alpackor finns i många färger. Allt från svartaste svart till riktigt vitt med grått, brunt och beige däremellan. Våra djur har flera olika bruna nyanser och Songo är kolsvart med lite mahognyröda inslag. Alpackan vars ull jag mest ser fram emot att få sätta tänderna (stickorna) i nu är vår lilla Hoppsan. Hon föddes i juni 2011 utan att vi var så särskilt förberedda (hon är resultatet av en mycket snabb kärleksaffär mellan hennes förrymda mor och den snyggaste hingsten i hagen bredvid och tidpunkten var inte exakt känd så därför visste vi inte riktigt när hon skulle föla) och därför fick hon heta det vi alla tänkte just den dagen. Hon är ljuvligt ljusbeige och när man delar på hennes ull och tittar nära kroppen så har den en rosaaktig ton som jag tror kommer att göra sig otroligt bra i till exempel en liten babytröja.

Mer bilder en annan dag!

Habegär.

Jag har just börjat blogga igen efter flera års uppehåll. Nu tänker jag bara blogga om alpackor och ull. En bra och trevlig spark i baken fick jag av Weird som är den ena delen av den mycket kreativa duon Weird and Twisted. Jag snubblade över deras blogg i ett annat handarbetssammanhang och fastnade direkt. Tappade hakan helt enkelt. Dessa tjejer spinner så kallat "art yarn" vilket betyder att de kardar, färgar och spinner garn där de tillsätter lite olika kryddor i form av smycken, pärlor och band. Kolla också direkt i deras webshop på Etsy http://www.etsy.com/?ref=em
Jag har funderat i över en vecka på vilket garn jag skulle köpa och det slutade med att jag köpte tre stycken. Bilder på dessa lär komma snart. Nog för att jag har en hel del eget garn, men jag vill ha lite variation i min kreativitet och med det här garnet kommer inspirationen som ett brev på posten!

Weird inspirerade mig till att börja blogga om mitt handarbete och såklart om våra fina djur. Just nu har vi åtta alpackor i två hagar utanför huset. Bilder kommer i ett inlägg inom kort!

Jag har försökt förstå mig på det här med att förminska bilder också. Inte helt lätt. Bilderna blir ju så stora i bloggen och själva kilobytestorleken ska ju inte heller vara för stor. Försökte ställa in direkt i mobilen (som jag fotar allt i min närhet med) men klarade inte det heller. Tyvärr finns inte all tid i världen till såna här roliga saker. Jag måste plugga och hämta barn också, vilket förstås också är kul men det är svårt att slita sig från bloggen när jag nu har satt igång.
Finns det något bra verktyg att förminska storleken (kvalitén?) på bildfilen så berätta gärna! Jag har testat i Paint men fattar inte riktigt...

Åter till nuet!