I söndags fick vi besök av en grupp från Svenska Blå Stjärnan. Föreningen är mycket intresserade av djur och Sörmlandsgruppen är tydligen särskilt inne på kossor. Men även får och häst är djur de vill lära sig mer om. De gör ofta studiebesök på gårdar och i våras tog de kontakt med mig för att boka in ett besök och öka på sina camelidkunskaper.
Vädret var kanonfint med kall luft och strålande solsken och jag började med att hälsa alla välkomna på gårdsplanen. Det blev snabbt en frågestorm och vi fortsatte då direkt till hagen. Jag fick en oändlig ström av frågor och tappade tråden både en och två gånger men eftersom gruppen var så oerhört intresserad så gick det fint ändå. Jag kände att guidetakterna från mina år på Julita Gård satt kvar.
Djuren skötte sig bra också. Kom och hälsade och var allmänt nyfikna. Galax fick bli visningsobjekt och bli lite klappad på. Jag minns att det i början av vår tid som alpackaägare kändes konstigt att djuren inte ville gosa och bli klappade och att det var väldigt svårt att låta bli. Jag upplevde det som att de var rädda för mig men nu vet jag att så inte är fallet. De har bara stor integritet och gillar inte kroppskontakt på samma sätt som vi. På det viset är alpackor helt annorlunda än andra husdjur som ex hästar eller katter. Jag kan ibland känna att de uppskattar att jag gnuggar lite bakom öronen eller gungar dem lite i sidled när jag hanterar dem men annars är de bekvämast när de står på armlängds avstånd.
Avslutningen på besöket blev en överraskning. Jag fick ett medlemskapi Blå Stjärnan! Och nästa år är jag inbjuden för att hålla en kurs i tovning på deras julfest/årsmöte. Bäst att börja öva på det då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar